astralia

Så går vi förbi kylskåpet,love och jag,som vi gör varje dag. Men så tittar jag på bilderna av dig,och frågar love "vem är det där?"
"Ä de däääää?" "Ä moffa!" Svarar love
Jag tänker precis öppna munnen för att säga "jaa,det är Loves morfar"-som jag brukar göra-
Men det går inte,jag bara gråter och gråter och gråter
Love frågar om jag är sjuk...det är gulligt:) sen hjälper love mig att göra kaffe-då känns det lite bättre

Men det är inte bara jobbigt att jag inte har en pappa längre-det är lika jobbigt att mina barn inte har en morfar,dom får aldrig lära känna dig:(