astralia

För exakt 6 månader sedan stod jag i köket och dansade med mina barn.jag var glad och lycklig och solen lyste.
Sen kom Mattias hem från jobbet-och jag fattade inte varför.....när han sa att du hade gått bort fattade jag fortfarande inte varför han var hemma igen..
Det tog några minuter tills jag fattade vad han sa-även om jag hade varit hos dig kvällen innan och hållit din hand och pussat på din panna
-jag visste ju att det var sista gången jag såg dig-
Så förstod jag ändå inte att du var borta,och nu har det redan gått 6 månader.
Det känns som igår

Dag 5 på dieten idag.
Måndagar och torsdagar är mina faste-dagar. I måndags kom jag upp i 585kcal och igår tror jag att det blev mer. Jag var så hungrig på kvällen så det gick inte med bara vatten. Tog ett ägg,men det är 89kcal bara det:/ sen tog jag en kall korv också-200kcal/100gram!!
En korv väger ju inte 100 gram-men 52 gram-så bara där åt jag 1/4 av dagsintaget.
Jag måste nog träna lite innan jag kommer igång helt. 500kalorier är inte lätt att hålla!!det är ju knappt någonting.
Men idag är det ätar-dag:)
Frukosten blir ägg,bacon,paprika och grädde. -- 397kcal
Lunchen blir fiskbullar och potatis med grädde och ägg. (Jag äter inte potatisen)--310kcal
Så kan jag njuta av en middag ikväll när det är fredagsmys:)
Så när jag kommer igång med promenaderna igen kan jag börja med lite godis på helgerna också:)

Såhär ser jag ut första veckan;med en matchvikt på 74,9kg

Så går vi förbi kylskåpet,love och jag,som vi gör varje dag. Men så tittar jag på bilderna av dig,och frågar love "vem är det där?"
"Ä de däääää?" "Ä moffa!" Svarar love
Jag tänker precis öppna munnen för att säga "jaa,det är Loves morfar"-som jag brukar göra-
Men det går inte,jag bara gråter och gråter och gråter
Love frågar om jag är sjuk...det är gulligt:) sen hjälper love mig att göra kaffe-då känns det lite bättre

Men det är inte bara jobbigt att jag inte har en pappa längre-det är lika jobbigt att mina barn inte har en morfar,dom får aldrig lära känna dig:(

Idag kom mitt paket från buzzador! Det innehöll squeezys med smak av äpple/banan/jordgubb och äpple/päron. Det innehöll även koppar med mosad frukt av äpple/hallon samt solfrukter.
Dessa smaker ska mina vänners barn få prova:)

Det var tungt idag med,pappa.
Jag vet att du inte ville att vi skulle vara ledsna pga dig,men jag är ledsen ändå,alla du berörde i ditt liv är ledsna.
Men det är inte pga dig,det var inte ditt fel att du inte kunde besegra cancern.
Jag är ledsen över att aldrig mer få träffa dig
Ledsen över att mina barn inte får växa upp med sin morfar
Ledsen över att du aldrig får lära love spela innebandy eller fotboll
Ledsen över att du inte kan leda mig till altaret den dagen jag gifter mig

Jag är arg på orättvisan...hela mitt liv har jag sett vänners vänner bli sjuka och gå bort..vänners släktingar också. Aldrig trodde jag att våran familj någonsin skulle bli drabbad av något hemskt alls.
Vi har ju aldrig varit speciellt sjuka.
Knappt legat på sjukhus. Speciellt inte du som alltid varit så vältränad och kärnfrisk.

Du var den sista jag trodde skulle gå
bort..pga ålderdom.
Du vet att som barn ser man sina föräldrar som superhjältar,odödliga superhjältar. Detta försvinner inte när man blir vuxen heller..jag trodde länge att du och mamma skulle leva för evigt tillsammans med mig och mina systrar

Det är inte meningen att man ska förlora en förälder som bara är 52,inte rätt att en mamma och pappa ska behöva begrava sin son heller

Därför är jag ledsen ibland,och jag kommer alltid vara det.
Men jag ska minnas dig för den du var innan du blev sjuk.
Jag ska berätta för dina barnbarn om vilken fantastisk människa du var.hur rolig du var,vilka tokiga idéer du hade och alla knasiga saker du hade för dig.
Det lovar jag

Då var allt över och man kan börja gå Vidare...?? Inte direkt. Känner mig helt slut efter allt,och ledsen..väldigt ledsen.
Helt plötsligt känner jag inte för någonting längre. Vi ska planera mat inför påsk-jag är inte hungrig ens.
Begravningen av pappa var fin,det var mycket folk. Folk som pappa på något sätt berört.
Vi var många som kramades idag-det kändes fint
Just nu lyssnar jag på radio-de har hittills bara spelat musik som pappa gillar...man kan undra hur det kommer sig. Man vill ju att pappas ande är med en hela tiden
Älskade pappa
Kan inte förstå att du är borta..kommer aldrig förstå. Det var så orättvist detta

Idag är dagen jag länge bävat för. Jag är så nervös. Har ont i kroppen,hjärtat rusar och mensvärk mitt i allt:(

Till min älskade pappa;
Så kom den dagen ingen av oss ville skulle komma.
Fredagen den 8 Mars 06:00/06:30 tog cancern till slut över,trots att du kämpade så mycket in i det sista!
Du ska veta att jag tänker på dig hela tiden. Hur du har det,vart du är,hur du känner det.
Undrar över hur arg du måste blivit när du förstod att du inte vaknade upp igen. Inget kaffe,ingen snus,ingen tv,ingen av oss där längre...
Kan tänka mig att du blev lika arg då som du blev för 5 år sedan när läkaren sa att du hade drabbats av en hjärntumör. (Även om det sägs att man inte känner känslor längre,när man går bort)
De senaste 5 åren har vi sett dig kämpa genom motgångar.
Du fick aldrig komma tillbaka till jobbet,du var tvungen sluta coacha innebandylag,du var tvungen att dra ner på din träning-som alltid varit så viktig för dig.
Vi har sett dig lida,och vi har lidit med dig.
Du ska veta att du gjorde allt du kunde för att bekämpa cancern-det är bara så synd att det inte räckte.

Jag tänker nästan hela tiden på den sista gången jag såg dig.
Hur jag stod vid din sida och gav dig en lång puss på din panna-jag ville känna din värme en sista gång.
Hur jag tänkte-men inte sa-"pappa jag älskar dig"
jag hoppas du hörde det ändå!

Det går fort när det väl börjar...bara gått 7 veckor sedan pappa blev sämre-nu är det....sämre än sämst. I fredags fyllde pappa år,det känns bra att han fick fylla år en sista gång i alla fall. Jag kunde inte vara där å fira honom,inte igår heller för han var så trött:(.
Idag ska jag åka och träffa honom utan barn. Har blandade känslor.
Jag är trött,psykiskt trött. Lider med pappa,tycker synd om honom hela hela tiden...det har varit 5 tuffa år..att hela tiden gå och oroa sig över honom,men samtidigt varit glad åt de dagar som varit bra.
Skönt att vi fick några månader tillsammans när jag var gravid med love-de månaderna umgicks vi varje dag från 08-17:)
Det var sköna dagar,trots kall vinter och ständiga förvärkar. Jag fick iaf sitta och prata med pappa varje dag

Det är allt en jäkla tur att jag är förlovad och mamma till Ms två barn......bara se hur jag ser ut haha

Andra dygnet nu med magkatarr. Det började på kvällen efter jag träffade pappa för första gången sedan beskedet...brukar ha ont ett dygn vanligtvis. Men det bara fortsätter:(. Får en ju att undra om det har något sammanhang

Då var denna dagen över. Det jobbiga är gjort ocj jag grät inte en enda gång. Men det hade varit okej om jag gjorde det,det är inget fel i att visa känslor. Borde man prova på oftare

Stålsätta mig inför morgondagen nudå-då ska jag träffa pappa för första gången sedan han blev sjukare. Det ska bli skönt att umgås lite med honom

Just nu är jag väldigt tacksam över tiden jag var gravid med love och jobbade hos pappa varje dag. Det är ett fint minne att ha med sig