astralia

Känner lite grann för att spy,..eller kanske gråta. Är inte säker på vad jag behöver riktigt. Kanske är jag nervös,nervös inför morgondagen. Eller så har chocken lagt sig och nästa fas är på intågande...sorgen...fast den har jag haft i fem år nu.
Förvirrande jobbigt att ha den värsta tiden i sitt liv,samtidigt som jag träffat Han med stort H-fått två underbara barn och ett liv som många drömmer om..
Borde få vara bara lycklig,inte ständigt nervös och på min vakt-nära till gråt av nästan vadsomhelst

Jag är nog mest nervös inför morgondagen,att kanske behöva ta ner min gard ocj gråta inför mina systrar.
När man är äldst vill man även visa sig starkast....så är det ju....jag vill vara mina systrars vägg att luta sig på...jag vill vara någons dj-deras dj